sharpasasyringe.blogg.se

 

Sen kommer det bittra.

Jag kan ju inte bara hålla käften. Det vet ni väl.

 

Jag hatar sådant här. Verkligen.

Jag tycker att det är jättetrevligt att folk vill hålla sig i form och träna och se bra ut även om dem är "smala".

Men att det aldrig finns träningskläder till folk som vill gå ner i vikt.

Som behöver gå ner i vikt för att inte riskera dödliga sjukdomar.

Som vill gå ner i vikt för att dom är oerhört trötta på att höra folk viska om att man är tjock.

 

Alla kompisar tjatar om hur roligt och trevligt det är att träna med nya kläder.

 

Jag känner mig inte speciellt rolig och trevlig när jag har en för stor tröja som får enorma svettfläckar.

Jag känner mig inte speciellt rolig och trevlig när jag har urtvättade shorts för att det längre inte finns några i min storlek.

Och sportbh? Det ska vi inte ens tala om.

Mina bröst hänger ner till naveln och det är jag inte alls stolt över. Men jag har inte 60 tusen till att operera dem.

Sportbhar finns till för dem kvinnorna med obefintliga bröst, eller sådana där bröst som liksom sitter där dem ska trots hopp och studs. Till exempel; köpta.

 

Det enda nya och fina jag kan köpa är träningsskor.

Och hur jävla kul är det att köpa nya när resten ser ut att komma från en fattig familj 1879.

 

Ett hårband kanske. Ja. Nu känner jag mig verkligen otroligt peppad för att träna. Med en ny orange snodd till håret.

Kom igen.

Ser inte folk hur jävla illa det är?

 

Jag ska nog öppna en butik. Med kläder för tjockisar.

Och jag tänker säga tjockisar.

För jag hatar när man försöker förfina det genom att säga "större" eller "lite rund"

Jag är fan inte rund. Ser jag ut som någon jävla boll eller?

Nej.

Nej, det gör jag faktiskt inte.

 

I min butik ska det finnas alla de kläder som finns, fast i stora storlekar.

Det ska inte vara sådär dyrt som det brukar vara i butiker med "större storlekar" för de lite "större kvinnorna".

Det ska vara samma jävla pris som allting annat.

Visst, det kanske går åt en decimeter till tyg. Än sen?

Fabriken köper väl in det för summor som inte ens går att räkna till för att dem är så låga.

 

Jag ska be designers göra kläder åt tjockisar, som alla andra människor kommer att bli avundsjuka av.

I erat ansikte.

 

Så många gånger har jag köpt ett för litet klädesplagg och tänkt "Men jag ska ju ändå gå ner i vikt"

När fan då?

När fan då, Julia?

Det är bara att inse att det inte kommer att hända.

Jag älskar mat. Och det står jag för.

Jag mår antagligen bättre än många av dem som svälter sig.

Jag önskar verkligen att jag kunde vara nöjd med mig själv. Jag önskar att folk kunde se att jag trivs med att vara den jag är.

Det är inte i mina fettvalkar som jag sitter. Det är på insidan.

Det spelar ingen roll hur jag ser ut på utsidan, för jag ser exakt likajävladan ut på insidan.

Det är Ni som får mig att tro att jag är ful på insidan. För att det är Ni som tycker att jag ser fel ut.

Men vem fan vill se ut som er egentligen.

 

Jag vill bli smal för att jag inte vill riskera att få några sjukdomar.

Jag vill bli smal för min skull. Inte för er skull.