Kaos.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag bara önskar att någon kunde förstå hur det känns så att man kan ventilera med denne. Jag önskar att någon kunde förstå utan att man behövde förklara. Att denne bara accepterar och liksom bara vet vad den ska göra.
Det är så svårt att förklara vad som är fel. Jag vet inte ens själv. Varje gång jag hittar en text eller en bild på tumblr som visar en del av hur det känns rebloggar jag den.
Jag vill att folk ska förstå, men jag kan inte förklara.
Jag har ont i magen och det verkar inte som om det går över. Det blir värre och värre för varje dag.
Jag har inte råd att gå till doktorn heller. Jag har inga pengar överhuvudtaget. Det virvlar i hjärnan och jag önskar så att jag kunde berätta hur det känns.
Åh fy, jag lider med dig, men kanske inte förstår helt. Det låter i alla fall som förfärlig ångest.
sv: Ja, precis så är det. Det är bara så himla jävla fult och jag önskar att det bara kunde växa ut så att jag kan sätta upp det eller klippa en frisyr. Nu är det som en icke-frisyr liksom >.<