Det är jobbigt
Det är jobbigt.
Det är jobbigt att mina föräldrar tror att allting är så lätt.
Det kanske är enkelt. Men inte om man har en eller flera psykiska sjukdomar. Inte om man heter Julia.
Jag vill inte skylta med mina problem, men jag tror att det är lite där jag gör fel. Folk tror att jag kan. För det är så jag beter mig.
Ser man inte problemet så finns det inte. Ser man inte snoret som rinner ur näsan är man inte sjuk.
Varenda dag är en kamp. Jag vill att alla ska veta att det inte bara är att "göra". Det går inte. Det tar stopp.
Se det som en glasruta. Du ser det du vill ha på andra sidan men du kan inte, för att det är en glasruta ivägen.
Man måste hitta dörren. Om man är riktigt jävla stark, då kan man krossa glaset. Jag kan inte det. Inte än.
Just nu vill jag bara skrika. Jag gör inte de smartaste besluten. Men jag försöker. Jag försöker jämt. Jag kan inte allt. Jag vill kunna allt.